Varför är vänskap oftast enkel och oproblematisk medan kärleksrelationer havererar och avlöser varandra?

En grundläggande skillnad mellan vänskapsrelationer och kärleksrelationer är att det finns plats för många vänner men bara en kärlekspartner (eller ett par stycken i den gryende poly-rörelsen). Att vara någons kärlekspartner innebär att inta en speciell och utvald plats i den människans liv, en plats som medför både krav och fördelar. Det finns ett detaljerat paket av förväntningar om hur kärleksrelationen ska fungera. Några exempel är:

• Antingen så är man ihop eller inte, det finns inga mellanting.
• Kärlek är "mer än vänskap".
• Man förväntas kompromissa för relationens skull.
• Kärlekskänslorna är begränsade till en eller ett fåtal personer. Nya människor är möjliga hot mot relationen.
• Svartsjuka i lagom mängd är bra - det tyder på att man bryr sig!
• Personerna i kärleksrelationen ska tycka om varandra lika mycket.

Goda vänskapsrelationer fungerar på ett annat sätt. Det är inte ofta man kompromissar bort sig själv med vänner. I stället gör man precis tvärtom: undersöker när man vill åt samma håll - och då träffas man och umgås.

Visst har de flesta ett fåtal riktigt nära vänner, men det finns ingen inbyggd begränsning mot att skaffa flera sådana, eller flera mer ytliga vänner. Relationen till varje enskild vän fungerar helt enkelt oberoende av andra vänner (förutom möjligen om tidsbrist uppstår). Relationen behöver därför inte matas med bekräftelse, eftersom den grundläggande utgångspunkten är att inget förutom det som händer inom själva vänskapsrelationen kan hota den. Relationen består av umgänget inom den och behöver inte bekräftas mer än så. Att efter två veckors umgånge fråga "är vi kompisar nu?" känns fjärran. Detta tänkande kring vänskap gör att goda vänner ställer få eller inga krav på varandra. Jämför detta med den traditionella kärlekspartnern. Dess position på piedestalen hotas hela tiden av nya bekantskaper eftersom någon kan föranledas att dra i göra slut-spaken. Därför finns hela tiden ett behov för kärlekspartnern att kontrollera sin piedestalplats genom att be om eller kräva olika former av bekräftelse.

Idén med relationsanarki är att använda sättet man fungerar med sina vänner även på dem man är förälskad i. Det betyder inte att man ska känna vänskap i stället för kärlek. Tvärtom: man fortsätter att ha olika sorters och olika starka känslor för noll, en, tre eller flera andra personer. Det radikala med relationsanarkin går ut på att man TÄNKER kring dessa ungefär på samma sätt som kring vänskapsrelationer.

Leo Nordwall har författat några tankar om god vänskap:

En bra vän blir inte svartsjuk för att du har andra vänner. Att du uppskattar och upplever närhet med andra betyder att du mår bra.

En bra vän tycker inte att det är konstigt eller fel att du umgås på olika sätt med olika vänner. Att ha olika sorters vänner gör att omväxlingen blir större och att vänskap kan vara längre.

En bra vän förstår att relationen kan förändras med tiden: växa sig starkare, bli mer distanserad eller byta inriktning.

En bra vän slutar inte vara din vän för att den inte är din bästa vän. Alla människor är olika. Alltså går det inte att ranka eller mäta vem som står närmast.

En bra vän glädjer sig åt att du upplever intressanta saker med andra vänner.

Den avspändhet som detta innebär i kärleksrelationer jämfört med det traditionella piedestaltänkandet är, utan överdrift, gigantisk. Några fler exempel och konsekvenser:

• I stället för att umgänget med partnern blir ett default-läge - där man nästan sitter ihop och gör allting tillsammans - väljer man varandra hela tiden.
• Man blir vald och bortvald i små doser i stället för det binära vara ihop/göra slut.
• Man slipper välja bort människor man tycker om.
• Man har mycket färre anledningar att vara svartsjuk.
• Precis som goda vänner gör man något annat i stället för att umgås när det känns kravfyllt. Man kompromissar inte och slipper välja bort sådant man tycker om för relationens skull.
• Man tar inte varandra för givna. Ingen har några deklarerade "rättigheter" till någon, utan man måste mötas med respekt i alla lägen.

Tips för att komma igång

Att börja använda vänskapsmodellen för sina kärleksrelationer är inte alltid så enkelt. Man får inget erkännande och inga förebilder från omgivningen, och det är lätt att hamna i kärleksrelationstänkandet även om man inte vill det eftersom det är så intränat. Några saker som är underförstådda i goda vänskapsrelationer, men som kan behöva sägas uttryckligen när man känner kärlek för någon:

• Kräv inte lidande/uppoffringar som bevis på att du är omtyckt. Ta vara på det positiva istället, de gånger du är vald.
• Ge inte för att få. Många ger bekräftelse till sina kärlekspartners med det egentliga målet att de själva ska få bekräftelse tillbaka. Då är det lätt att bli besviken. Ge av dig själv när du känner att du gör det för att göra den andre glad och inte bryr dig om att få tillbaka. Om du känner att du får för lite uppmärksamhet eller bekräftelse är det inte en bra lösning att kräva det eller försöka få det genom att själv bekräfta.
• Utgå från att relationen är okej, sök inte hela tiden bekräftelse på din position.
• Acceptera att relationen skriftar. Alternativet är att tvinga fram umgänge och då har du inget sätt att veta om umgänget mellan er är frivilligt eller inte. Och vad ska du med en ofrivillig älskad till?

Lycka till, och läs gärna artikeln Love made me do it för fler tankar om mekanismer i kärleksrelationer.